En tyst promenad.

På en tyst promenad sitter elever en och en utmed en stig i skogen. Vilken härlig känsla att sitta ensam och och ta in hösten med alla sina sinnen. Vid återsamling berättar eleverna för varandra om sina upplevelser.

IMG_0170

JAG HÖRDÄ FÅGLAR. DET VAR KUL SA FILIPPA.

JAG SÅG N EKORÄ SA NICOLE.

DET VAR LITE KITTLIGT I MAGEN SA NOVA.

 

6 Comments

Filed under Natur, Passagerarna skriver

6 Responses to En tyst promenad.

  1. Malena (mamma till Andrea)

    Håller med tidigare inlägg. Vad härligt att ta sig tid att känna efter här och nu. Som sagt något vi alla skulle ha nytta av.

    • Kaptenerna

      Alla som någon gång har provat på denna aktivitet kan intyga att det är enormt befriande och avslappnande. Att bara få sitta där och se, lukta och lyssna utan krav på något annat borde man göra lite oftare. Hälsningar Kaptenerna

  2. Teres Fritjofs mamma

    Det där med en ”tyst promenad” skulle nog både pappor och mammor må bra av också! Kanske ett tips till nästa föräldramöte, hi hi Gör ni detta alla årstider?

  3. Anna

    Åh vad spännande saker ni gör, jag vill också sitta på en sten i skogen! Vacker bild:)

    • Kaptenerna

      Ja tänk om man fick vara en mossa på en sten! Lite mossigt kanske, men väldigt skönt. Hälsningar Kaptenerna

Kommentera